Ska bara bli så skönt med helg. Grundmottot för helgen är att inte stressa upp mig.

På lördag ska jag få åka motorcykel! jag längtar!:)

I natt somnade jag inte fören efter två. Jag skulle upp halv sju :/
Trots detta har det varit en bra dag på jobbet, jag somnade inte på soffan innan jag skulle å träna utan satt och spelade gitarr istället:) vid gitarren, med mina fyra akord, kan jag fastna länge utan att märka att tiden går:P
Sen tränade jag och Elin spinning och efter det sprang vi 3 km i I20 skogen. Känner mig duktig!

Jag slits mellan att trivas nåt enormt med allt jag har samtidigt som jag vill ha något mer! Det och jobbet snurrade i 110 i natt när jag inte kunde sova. Gosch!

Jag är kärlekskrank och längtar efter framtiden.

Helgen har gått alldeles för fort och jag har en tung vecka framför mig.

Nu vill jag gå på semester.

Är jag gammal på riktigt nu?
Ikväll försökte jag festa, men efter 2 glas vin och en cider va jag så less. Mysig grillmiddag hos Sandra med många fina vänner, sen en sväng förbi Katta på hennes 10.000 dagars fest. Sen tillbaka till Sandra och kollade slutet på eurovision song contest. Tant-varning på högsta nivå eller?

Nu längtar jag sinnessjukt mycket efter att få sova. Men eftersom jag ska upp fem på måndag får jag inte sova så länge imorgon för då somnar jag inte imorgonkväll. tant-varning?

Dryg dag. Nu ska jag försöka hitta 5 km spåret i I20 skogen. Önska mig lycka till!!

Det blev inte städat. Det blev gomiddag på Sandras balle med Sandra, Niklas och Elisia istället. Fint.

Imorgon ska jag prova träna igen. Fan vad jag längtar!

Igår somnade jag på soffan vid halv åtta kanske.. vaknade vid tio och släpade mig omgående till sängen. Somnade om direkt. När klockan ringde 05.45 idag kände jag mig fortfarande DÖD.
Jag är nog inte helt återställd än trots allt.

Idag måste jag göra tusen grejer. För övrigt är mina pengar redan slut dessutom?!

Efter jobbet ska jag träffa "fest gruppen" och planera personalfesten. Sen måste jag hinna ner på stan och fixa 30-års presenten till vår kollega innan dom stänger. När jag sedan kommer hem måste lägenheten städas.

Det är inte lätt att träffa någon som mig.
Förstår det ännu mer nu.

Det är omöjligt.

Nu ska jag ta med mig min pencilinmage och lägga mig under täcket och fisa. Imorgon väntar 13 timmar på jobbet.

Idag kom min efterlängtade sjuksyrra to be och tog hand om mig! :)

Idag finns det hopp om livet igen!
Jag kan prata och har ätit 2 bananer och 2 varmkorvar:)

Jag ska försöka beskriva för er hur sjuk jag varit och fortfarande är.

Till att börja med vill jag bara påminna alla om att jag alltid sagt att jag hellre har magsjuka än feber av den enkla anledningen att magsjukan oftast är över på 24 timmar medan feber kan hålla i sig bra mycket längre.

Till valborg var jag världens velputte. Mia i övik hade världens rajjrajj fest med badtunna, 40 kvm partytält och ett härligt gäng som skulle fira med hemmafest. Jag va såå sugen på åka dit. Och eftersom jag nu låst bloggen för enbart mina nära läsare så kan jag ju även erkänna att jag ville dit för att träffa Jim igen ;)
Men jag hade lovat upp mig till fina vänner här hemma och brorsan fyllde år på söndag så det fick bli så att jag stannade kvar här. Jag åt ingenting på hela lördagen, vilket jag kom på först när vi skulle börja grilla. Vad konstigt av mig att glömma bort att äta?! det brukar aldrig hända MIG?!..
hela kvällen kände jag mig jätte trött och på halvdåligt humör utan att förstå riktigt varför. Va inte alls sugen på dricka och va totalt opeppad på gå ut.
När jag gick och la mig på natten hade jag väldigt ont i halsen och tänkte att nu kommer väl den där förkylningen som legat och grott i flera veckor nu.

Sov som en kratta hela natten. vaknade av feberfrossa och jävligt ont i halsen. På söndag åkte vi till brån för att fira Joels födelsedag. Dom andra firade medan jag låg under fyra täcken i mamma och pappas säng och frös och svettades om vart annat. Natten till måndag sov jag ingenting. Jag kunde inte ens svälja mitt eget saliv. än mindre dricka eller äta något.
Åkte till vårdcentralen. Citymottagningen som för övrigt får 10 av 10 stjärnor av mig för snabbt och fint bemötande. Min sänka låg på 148 och alla ville titta i min hals för det var tydligen bland det värsta dom sett typ.
Fick mitt pencilin och åkte hem med hopp om att det snabbt skulle bli bättre. ICKET. hela tisdagen va bara värre än någonsin och på kvällen började jag dessutom kräkas. Antagligen pencilinet på tom mage som gjorde det. men kan ni tänka er hur ONT det gör att spy när man har så ont i halsen att man inte kan svälja, äta eller prata?!

Idag börjar jag känna att det går långsamt åt rätt håll. Jag kan svälja själv om jag bara håller för öronen samtidigt och har fått behålla ett glas blåbärssoppa.
Min pappa är den finaste pappan på jorden som har komit förbi på varje lunch för att kolla till mig och handla alvedon och blåbärssoppa åt mig. igår kom han även hit efter jobbet och städade lägenheten åt mig efter festen i lördags som jag inte haft någon energi att ta hand om själv.

Jag har gått ner 3 kilo på fyra dagar av att inget kunnat äta. Man blir ganska knäpp av att inte äta. Jag blir så klart snurrig när jag ställer mig upp, men jag har också kommit på mina egna vakna tankar. Dom är helt obegripliga ibland. Det blir overkliga historier i huvudet som jag egentligen vet inte stämmer men som ändå känns så verkliga.

Min lön den här månaden kommer vara obefinlig efter en hel veckas sjukskrivning. det känns förjävligt.