i sandlådan

På förmiddagen är vi ute och leker i sandlådan när ett barn plötsligt utropar "vad är det där?!" och pekar på min panna. Vadå? säger jag.. det är mitt pannband, eller vad menar du? -nej, men det dääär! upprepar barnet och fortsätter peka mot min panna. Vadå? menar du mitt hår som sticker ut lite här under? säger jag och lyfter lite på pannbandet. -Nej, jag menar det där rynkiga du har i pannan! Du har som ett rynkigt streck på din panna.
Jag började gapskratta! Tänka sig, barn! älskade härliga barn...
Men när jag kom hem och satt framför tvn i soffan kom jag på mig själv med att sitta med fingrarna mot pannan och känna efter det där skrynkliga som tydligen finns där nu....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0