Det har gått så jäkla lång tid nu. Du finns inte längre i mitt liv, tack godegud! Men jag kan fortfarande vakna vissa dagar, som idag, och känna mig förbannad för allt du ställt till med då du fortfarande fanns i mitt liv. Jag är förbannad därför att min förmåga till att känna förtroende till människor i min närhet är näst intill obefintlig. Jag finner mig själv alltid vara mer eller mindre på min vakt och jag upptäcker att jag istället för att bli sårad alltid är den som backar! Idag är jag arg över detta. Imorgon kommer det va lugnt igen, men idag är en arg dag.