Har vart på gomiddag och filmmys hos Niklas ikväll tillsammans med Sandra. Det var bra medicin mot min bakisångest som jag lidit av idag. Jag var bottenlös igår och drog en redig vurpa på väg till efterfesten, som va så sjukt pinsam! Så som Sandra beskrev den idag så handlar det om extrem framåtvikt... ja det va helt enkelt ILLA!
Och mina favorit leggings har nu gjort sitt :(

Har slötittat på nån svensk film nu sen jag kom hem.. En riktig kärleks saga.. så klart låg jag under filten och smyglipa.. svenska filmer är mysiga tycker jag.
Och det slog mig. Jag väntar på min egen kärleks saga. Jag förväntar mig att det ska vara en jäkla svärmande och en redig dos romantik i den. Det ska inte va nåt rååknullande från dag ett och sen är man bara hippsvipps ihop. Jag vill ha solnedgångar, soluppgångar, hålla handen, titta i ögonen, längtan, små ord, små steg.. där det känns rätt i magen och i tårna på samma gång! Men än så länge är den sagan alltid på film eller någon annans. Jag vet att min kommer också. bara inte nu. Men sen?