Natten till Måndag drömde jag att jag var höggravid men glömde bort det och for ut och tokfestade. Vaknade med fet ångest.
Natten till Tisdag drömde jag att jag var på kärlekssemester i ett varmt land och att jag missade planet hem så jag kom försent till jobbet. vaknade med fet ångest.

Ikväll ska jag äntligen få se Hannas mage!! Det var över två veckor sen så jag gissar att det hänt massor med grejer!:))

När jag började jobba blev jag blivit totalt avskärmad från det liv jag tidigare levt. Jag är i stan max tre dagar i veckan och då är två av dem på helgen. Då får jag panik och ska försöka träffa alla jag hänger med och hinna prata om allt som hänt sen sist och samtidigt hinna göra ärenden och kanske en fest:P På ett sätt har det varit lite skönt att vara avskärmad. Jag har läst två skönlitterära böcker vilket jag inte minns sist jag gjorde och promenerat till och från jobbet utan att känna stress över att det tar för lång tid av min dag att GÅ hem från jobbet. Samtidigt som det inte alls känts bra eftersom jag känner att jag inte hinner med alla. Det finns personer som jag brukade träffa lite sporadiskt så där och som jag verkligen gillade att hänga med som jag inte hunnit träffa en enda gång nu.. och nu får jag dåligt samvete om jag "väljer bort" någon för att hinna träffa någon annan som det va ännu mer länge sen jag träffade. Trodde aldrig jag skulle behöva börja köpslå med min egen tid för att hinna träffa mina vänner. Tur att jag är singel?.
Nu låter det som jag gnäller över att jag har jobb, men då missförstår ni mig. Jag älskar mitt jobb och skulle inte byta bort det för allt i världen (tror jag) Jag gnäller bara lite över den totala omställningen som kom lite som en chock.

Sa jag att jag är livrädd för min chef?