jag är tillbaka i Februari. Klockan är kring sju och jag bara längtar tills klockan iallafall närmar sig nio så jag får gå och lägga mig. Kvällarna ger mig ingenting när jag är så här trött, jag bara måste få sova. Jag blir så här när jag är "ny" på jobbet. Vi hade tio ungar idag och jag är helt slut! Förstå när alla arton är på plats?! Jag längtar tills jag har koll på läget.

För en gångs skull har jag lagat mat idag också. Gjorde nåt kokihop som blev en typ potatisgratäng med köttfärs och hokuspokus, det tog lång tid och blev varken äckligt eller gott. Kan bara konstatera än en gång att matlagning när man är ensam suger. Jag längtar tills jag är vi. Jag längtar efter att någon är bredvid mig på kvällarna och håller mig vaken till efter klockan nio en vardag. Jag håller på bli gammal och jag är fan i mig RÄDD.