Helt plötsligt kände jag mig kvävd av att vara i stan. Det kändes som om all min kraft och positiva energi drogs ur mig och ersattes av irritation och frustration. En känsla av att engagera mig för mycket i sådant som inte har med mig att göra egentligen trängde sig på. När jag klev av bussen i Brån var det som om luften helt plötsligt gick att andas igen och medan jag började traska längs den leriga grusvägen hem till mamma, pappa och lillasyster lät jag all frustration och irritation rinna av mig så när jag kom fram var jag mig själv igen. Lisa.P ringde och frågade varför jag såg så butter ut? Jag fattade inte först men insåg sen att de måste vart dom som körde förbi mig lite tidigare! Det lilla samtalet från en gammal vän hjälpte också:)

Idag började stegräkningen på jobbet. Jag klev upp halv sex och tog den längre vägen till jobbet för att samla steg. När jag kom till bron över älven körde pappa ikapp mig, på väg till jobbet, och frågade hur många steg jag fått ihop. Jag drag fram min stegräknare, stolt som en kyrktupp över att faktiskt vara ute och vandra med tuppen;) Så gissa min besvikelse när stegräknaren visade 94 steg?! Under resten av dagen slog den av sig och startade om sig två gånger till så jag blev tvungen föra journal över mina steg för att hålla räkningen. När jag slutade gick jag hem och lånade bilen och åkte tillbaka till sporthuset och bytte min nya stegräknare till en ny, ny stegräknare. Hoppas den funkar nu!

Nu är det bara 31 dagar kvar tills Hanna och Johans bebbe är beräknad. Jag längtar, längtar, längtar!!

Nu ska jag äta, sen ska jag ut och gå igen. lägger in en liten uppdatering på hur många steg det blev idag, innan jag lägger mig ikväll. Lägger jag upp det här får jag ju ännu mer press på mig att faktiskt prestera :)

Mamma och Pappa


Min syster som lurade mig att hon blivit vegetarian när det serverades korv till middag! Jag fick panik och skrek att det är första tecknet på fjortiskris!! Sen sa hon att hon skoja... Pjhu!