drömprinsen snavade fram över ett staket och genom ett buskage, väldigt rund om fötterna.
Flickan stod mitt på parkeringen i sina rosa sneakers och bara ben. - Ropa en gång till så jag hör dig!
- Kom hit.
- Kom hit.
- Jag känner egentligen inte dig..!

Nu har musiken fått en ny mening. Jag både älskar och hatar när det blir så. Men mest älskar jag det. Musiken ska kännas långt inne. Den ska röra och hela.
Lägenheten är mörk, jag har blåst ut alla ljus jag tände till fikat med tjejer från en svunnen tid. Jag gillar att stå här i mörkret och låta musiken strömma in genom hela min kropp. Jag känner att jag lever. och även om det inte gick den väg jag nästan hunnit hoppas på så känns det ändå skönt å veta att känslan finns där inne i mig, den lever fortfarande någonstans inom mig. Som jag tvivlat.

Erik Hassle.