att vuxna människor kan bete sig som fjortonåringar är ganska sjukt. hur man kan låta sina känslor svalla som när man va i puberteten och sedan agera som man gjorde när man va fjorton genom att skrika, smälla i dörrar och ge igen...? Den enda lärdomen jag kan ge till mina nära och kära efter det liv jag levt och fortsätter leva:P är att.. lämna denna person bakom dig och gå vidare!! behåll inte vänner som tar mer än vad de ger. Vi måste vara själviska.

Jag försöker ta vara på min tid. försöker tänka på vad jag vill göra, vilka jag vill göra det med osv.. Men lik förbannat känns det som att tiden rinner mig mellan fingrarna.. det som mest ligger på agendan för mig, är på actionnivå noll. Jag ger det en sista chans.. utan någon större energi.

Imorgon blir det middagsmys med Sandra och Hanna! jag längtar..