Jag spenderar ungefär en timme av mitt liv varje dag, just nu, på bussen.
Idag var det, precis som alla andra dagar, knökfullt med folk och jag tvingades sätta mig brevid en kille som va så tjock att jag bara rymde ena skinkan på sätet, den andra fick hänga löst;) Han hade även gigantiska, svarta alien, solbrillor på sig.
Jag satt iaf där och lyssnade på musik i mina lurar och hörde som halvt att han pratade med mig men jag försökte ignorera honom en stund tills det blev uppenbart att han verkligen pratade med mig så jag plockade ur en lur och sa - ursäkta sa du nåt? Han svarade - Godmorgon (med jätte glad röst) gillar du att prata?
Jag svarade - Nej, hellst inte... (ehhmm) Han sa: - Nähä okej, ja men då får du fortsätta ha så trevligt när du lyssnar på musik. Tack så mycket, sa jag, och stoppade in luren igen.

Sen satt jag och fundrade på det hela resterande 30 minuter med ena skinkan hängade lös... Han va ju som ändå väldigt artig som frågade om jag ville prata. Då hade jag ju möjligheten att tacka nej, vilket jag också gjorde. Han kunde ju vart en sån där jobbig en som surrar oavbrutet med en hela vägen trots att man inte vill prata.