Jag är märkligt otillfredsställd. Vaknade i morse och ville aldrig i hela livet kliva upp. Var dock tvungen eftersom Jag och Hanna skulle hinna ner på stan i en mängd små-ärenden och sen skulle jag hem, packa det sista, sen till mamma och gratta på födelsedagen, sen ta planet till till Stockholm.
Men känslan va bara TOM. Tomt tomt tomt. ensamt. Ensammast i världen. hahaha
Känslan ligger kvar, ordentligt tilltryckt långt ner åt helvete men fortfarande där.

När jag kommer hem ska jag berätta en historia för er. Den handlar om Fisa som träffar Fisen. Det är en tragisk historia...